Det är en hårfin skillnad mellan hat och kärlek

Ja, men visst är det helt underbart när solen skiner. Jag har sagt det förr men jag säger det igen; solen tinar och gör att mungipor letar sig uppåt. Allt blir enkelt. Man klär sig och sina barn på ett enkelt sätt och det är enkelt gjort. Man går ledigt bort till en park – man spatserar, njuter, skyddar sig inte från något som faller från himmeln. Man slår ut en filt i något gräs och sätter sig och sen sitter man där. Det är inte svårare. När solen skiner. Och jag tänker att om jag nu mår så här bra i det här klimatet och kanske inte dåligt men dock sämre när det är kallt och regnigt och slaskigt och snöigt – varför bor jag då i Sverige? Varför envisas jag med att bo i ett land i vilket jag kan uppnå total livskvalité enbart två månader om året. Det är ofattbart. Så går sommaren fort som fan förbi och det som möter mig på andra sidan är längtet efter nästa sommar. Och det längtet – visheten om att det finns något annat, något behagligt som anländer i maj/juni – det lotsar mig igenom hela året. Trist att man ägnar så mycket tid åt att längta efter något man kanske inte ens får. Kanske är jag på inspelning den vecka solen bestämmer sig för att komma på en blixtvisit.
   Och därför blir jag stressad. För min sommar hotar mig ständigt med att dra. Lämna mig i sticket över en natt och plötsligt vara som bortblåst. Varje vacker, varm kan vara den sista. Och det kan den ju verkligen vara så jag vågar inte göra något annat än att vara ute på det där fantastiska gräset så fort solen skiner för imorgon kanske det regnar och tänk den ångesten. Ångesten över att spenderat sommarens sista dag på jobbet. Det kan jag inte leva med så jag jobbar inte. Jag ligger i solen och drömmer mig bort till ett land där jag kan ta sommaren med lugn. Där jag kan sitta inne en hel dag och bara jobba och tänka; ja, ja, jag skriver lite till för solen skiner ju imorgon också.

Idag regnar det. Vilken tur att jag njöt igår om det nu var sista soldagen för i år. Men det var det väl inte? Tror ni?



________________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer
Postat av: Fia

Precis så där känner jag också. Jag tror det kan ha att göra med att vi under ganska många år blev rätt så bortskämda med den varan. Jag är jätte tacksam att jag fått möjlighet att bo där vi bodde, men om jag inte hade det så kanske jag inte skulle tycka det var så jobbigt nu för då skulle jag inte veta vad jag missade. Det där blev en massa babbel.

2009-06-02 @ 12:19:45
Postat av: Kalle

Grymt babbel, Fia. Jag saknar Spanien så mycket att jag började gråta igår. Fan, helvetes jävla skit att det underbaraste av hus är sålt och försvunnet!

2009-06-02 @ 12:29:37
URL: http://conversation.blogg.se/
Postat av: malin

Jag kanner exakt likadant, och da ar anda england lite varmare en sverige. Jag har redan panik over att det redan ar juni och snart ar sommaren over. Det ar som att allt ar 1000 ganger jobbigare nar det ar kallt. JAg hatar det ocksa.

2009-06-02 @ 15:02:57
Postat av: Kalle

Kan vi inte alla bara ta vårt pick och pack och flytta till Bahamas.

2009-06-02 @ 15:16:19
URL: http://conversation.blogg.se/
Postat av: Fia

Ja det låter som en underbar idé!

2009-06-03 @ 13:16:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Bloggtoppen.se Denna blogg är listad bland Sveriges bästa bloggar



RSS 2.0