Det är en hårfin skillnad mellan hat och kärlek
Och därför blir jag stressad. För min sommar hotar mig ständigt med att dra. Lämna mig i sticket över en natt och plötsligt vara som bortblåst. Varje vacker, varm kan vara den sista. Och det kan den ju verkligen vara så jag vågar inte göra något annat än att vara ute på det där fantastiska gräset så fort solen skiner för imorgon kanske det regnar och tänk den ångesten. Ångesten över att spenderat sommarens sista dag på jobbet. Det kan jag inte leva med så jag jobbar inte. Jag ligger i solen och drömmer mig bort till ett land där jag kan ta sommaren med lugn. Där jag kan sitta inne en hel dag och bara jobba och tänka; ja, ja, jag skriver lite till för solen skiner ju imorgon också.
Idag regnar det. Vilken tur att jag njöt igår om det nu var sista soldagen för i år. Men det var det väl inte? Tror ni?
________________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sol, gräs, arbetsmoral, livskvalité
Precis så där känner jag också. Jag tror det kan ha att göra med att vi under ganska många år blev rätt så bortskämda med den varan. Jag är jätte tacksam att jag fått möjlighet att bo där vi bodde, men om jag inte hade det så kanske jag inte skulle tycka det var så jobbigt nu för då skulle jag inte veta vad jag missade. Det där blev en massa babbel.
Grymt babbel, Fia. Jag saknar Spanien så mycket att jag började gråta igår. Fan, helvetes jävla skit att det underbaraste av hus är sålt och försvunnet!
Jag kanner exakt likadant, och da ar anda england lite varmare en sverige. Jag har redan panik over att det redan ar juni och snart ar sommaren over. Det ar som att allt ar 1000 ganger jobbigare nar det ar kallt. JAg hatar det ocksa.
Kan vi inte alla bara ta vårt pick och pack och flytta till Bahamas.
Ja det låter som en underbar idé!