Jag har gått vidare i mina tankar kring muskler. Förr i tiden handlade det om att vara snygg, deffad och markerad (vilket jag kan lova er att jag aldrig varit och aldrig kommer kunna bli). Men jag har i mitt gångna liv tränat till och från med detta i sikte – och alltid blivit lika besviken. Nu är jag snart trettio. Och jag har tänkt om. Det handlar inte längre om utseende utan det handlar om att leva smärtfritt vid sextiofem.
   Så nu går jag på gym, på friskis, och av en kanske mer vettig orsak – att må bra.

Dock finns ju det där i tankarna. Det där om att lyfta stort och mycket. Och medan jag stod i gångmaskingen och trampade läste jag i Friskistidningen och där stod en glädjande sak om muskler. De hävdar att man under sin första månad kommer att bli dubbelt så stark, lyfta dubbelt så mycket. Vad skönt, tänkte jag som tar i så jag nästan spricker när jag lyfter fem kilo i axelmackapären. Men sen forsatte min tanke; om man lyfter trettio kilo, ja då blir ju ökningen markant. Sextio kilo är ju väldigt många plattor. En stor hög, minst sagt. Men när mina fem dubblas till tio. Ja, då är det ju bara en platta till. Jag lyfter två plattor istället för en. Och stönar fortfarande besvärat samtidigt. Hur mycket tjänar jag på det?
  Tur att jag tränar för hälsa och inget annat. Det är tur.