Ni kan tro att jag blev besviken igår när jag kom ut från IKEA och möttes av små flingor av lätt snö som fladdrade runt i luften. Jag ville ju ha vår nu. Ville ha bara kofta och uppvikta jeans. Jag har väldigt många koftor faktiskt - eller vad det nu heter? En tunn finstickad tröja som man knäpper med knappar framtill. Kofta? Ja, det spelar väl ingen roll? Det snöade i alla fall fast solen sken härligt. Det var varmt och kallt på samma gång. Mest kallt dock och jag påmindes om att det ju inte ens är april än så det är ju inte så konstigt. Vi är ju så vårkåta allesammans. Det är nästan ironiskt. En dag med vårvibbar och alla klär av sig och får förhoppningar och påminns om en kommande sommar. Den man längtat så efter. Med parkhäng och semester och flip flop- tofflor och uteserveringar och svalkande drycker och badstränder och sand mellan tårna och saltvattensmak på läpparna och havslukt och skärgården och mjukglass och prunkande ängar och svaklande skogar och lättsamhet och värme och kärlek och panamahattar och solglasögon och äntligen - bakom våra solglasögon kan vi vara oss själva. Det är ju mänsklighetens skönasta attribut. Solglasögoonen. Jag känner en ärlig sorg i själen när solen går ner och jag måste ta av dem, för jag är inte tillräckligt häftig för att ha shades om natten. Inte tillräckligt modig. Men solglasögonen är sommarens guldkant. De ersätter strumpan som är vinterns. Jag har bliivit fullkommligt såld på strumpor. Det är Anders förtänst. Jag älskar plötsligt strumpor. Och det är så bra att vi i Sverige tar av oss skorna när vi går in i folks hem. Så jag solt får visa mina randiga, rutiga, färglada. De är så fina.

Gud - Är detta min första modeblogg? Kanske? I så fall borde jag ju komplettera med en bild.



Och en; puss puss, sötisar! Nu ska jag till kiropraktorn!


_______________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om våren, snö, vårkänslor, strumpor, pussar