Så vad då? Det var en sån där eftermiddag som skulle kunnat gå förlorad på bara velande och så sa någon; Jag vet, Vi drar till Lek och Bus! Och det lät ju väldigt kul. Lek och bus på samma gång, det kan bara inte gå fel. Ett 5000 kvadratmeter stort, inhängnat, vadderat, färgglatt, mjukt, hårt, bajsblöjadoftande land. Klätterställningar, bollhav, gummi, kalasrum och föräldrarna - dom fick gå in gå in helt gratis! Vi bestämde oss för att skynda oss dit. Det var måndag, det mulet, det var Hissingen - det var Göteborg.
   Och alla barn var så glada. Vi sprang in hand i hand i ett långt skrattande led och köpte glatt entrén till de små, själva kom vi ju som bekant in gratis. En stor, ja, jag vet inte vad, uppenbarade sig. Och jag kände bara att jag måste in i den där labyrinten - nu! Men så talade en vuxen röst inom mig och tyckte att vi nog borde äta först. Så långt var ju allt bara kul. Så långt. Och det var sen... vi mötte.. personalen...
   Vilka trötta människor! Det kände som om de lite gett upp. De kändes som om det inte spelade någon roll alls. Inget. Så när den svettiga tioåringen som klättrat upp och ner i labyrinten kanske trehundrafyrtio gånger, och skjutit med bollkanonerna, och klättrat upp till vulkanen, och åkt galna rutchkanor - när han gick fram till den unga kassörskan i lekochbuslandetkläder och bad flämtande om lite lekochbuslandsvatten så öppnade lekochbustjejen sin lekochbusmun och sa; nej. Jag hajade till, sa hon nej?
   Du måste ha en mugg, förklarade hon inrepeterat, det är våra regler.
   Jag han tappat den, sa killen och smackade med munnen. Lekochbustjejen suckade.
   Du får du köpa en ny för en tia, sa hon.
   Tioåringen hade mjukisbyxor med musse pigg på, för tusan, jag var osäker på om de ens hade fickor. Det kändes lite magstark att kräva honom på en tia. En kort diskussion uppstod dem emellan och jag stirrade och jag tror min blick brände för efter ett kort tag kastade hon en kort, besvärad blick på mig och nästan röt åt killen; Ja, men ta den här då!
   Hon räckte åt honom en liten pyttemugg - en sån som man får hos tandläkaren när man ska skölja. Killen sprang iväg och lekochbustjejen suckade och himlade med ögonen. Försökte få mitt medkännande om att barn, det var det värsta man kunde råka ut för me hon fick det inte. Jag tyckte istället att om hon nu hyser sådant starkt agg mot barn borde hon kanske göra något annat. Så tänkte jag och blev strax därefter avbryten i mina tankar av att hon skriker högt, lutad över disken; Killen! skriker hon, KILLEN!!
   Han hade tagit sin pyttemugg och gått bort till läskstället och börjat fylla på med cola. Det var inte okej. Nej, han skulle genast, hette det, hälla ut all läsk han hade i muggen. Han fick bara ta vatten. Killen försökte med ett vagt, a mä, men hällde sedan ut drycken i rännan. Såg den försvinna till avloppet och tänkte säkert, precis som jag, vad det där skulle varit bra för. sen tog han vatten och gick.
   Ja, herregud, tänkte jag. Nu får det väl ändå vara slut med tokigheterna, men ack. Efter att ha betalt hutlöst mycket pengar för sketen mat försvann en av dagens glada deltagare. En vuxen man, ja, visst. Borta. En stund. Och sen kom han och vi frågade; vart har du varit. Jag har tjafsat med mattanten, sa han. Vad fan menar du, sa vi.
   Tydligen hade en konflikt uppstått kring ketchupen på en hamburgare. Min vän, tål inte ketchup, och när han kikat in under brödet så fanns det där i överflöd. Det brukar vara ketchup på burgare så hans argument att det inte stod något om ketchup på menyn var förvisso korrekt men ändå vagt. Han bad om en ny, fast utan ketchup men vägrades den.
   Du stod här när jag gjorde hamburgaren före din, sa hon övertygat, du måste ha sett att jag la ketchup på hamburgaren före och därför bett mig att inte göra det på din.
   Som om det är hans skyldighet som kund att kontrollera föregående maträtter.
   Du kan få en servett att torka av köttet med men någon ny hamburgare får du inte, sa hon och satte sina knytna nävar vid höften. Icke sa nicke. Njet.
   Det är ju helt absurt! Vad är detta för en parodi. Det slog mig hur mycket pengar det är i omlopp i denna 5000 kvd stora hangar vid Hissingen. Shit, pommes frites. Och så kan de inte bjude på en ny hamburgare till en allergisk, eller ett glas vatten till ett törstigt barn. Och någonstans där kände jag en avsmak för ett ställe som gör barns lek till bussiness. Jag tänkte på alla parklekar som ska säljas ut i Stockholm. Hur kan man tjäna penger på en parklek? Åk rutchkanan - endast tio kronor. Gunga - tre minuter för en tjuga. Låna mickron - lägg en femkrona i myntinkastet. Men sen samlade jag mig kvävde känslan att bara gå. Jag åt upp mina silikonfasta köttbullar (som säkert skulle studsa minst fyra gånger om man hivade dom i golvet) och pulvermos för åttiofem spänn och la till ett stort smile. Jag tog min son i handen och tillsammans sprang vi, nu jämngamla, in i labyrinten och försvann och jävlar i min lilla låda vad kul det var. Man får leka som vuxen om man gör det med sitt barn. Det var dock bara jag som trotsade regeltexten; inga vuxna i studsmattan.
   Nåt skit skulle dom ju ha bara.