En spännande resa har det varit. Minst sagt. Jag började med en fråga. Sen blev jag förfärad. Sen slog jag till med förbannad ironi. Och sedan försökte jag förklara vad jag menat med ett tydligt allvar. Sen började jag tänka om lite, när ilskan hade stillats kom jag till någon slags klarhet i mina tidigare åsikter men vände mig samtidigt mot de som varit mina allierade. Och sen såg jag rakt in i mig själv och tänkte måhända på ett nytt sätt. Resan har fått mig att ändra vissa åsikter kring vissa saker. Jag har tvingat mig själv att tänka, luska och rota både i mitt inre och i det yttre. Varje inlägg har tvingat tankarna vidare - har lett mig runt ett hörn där jag mer och mer lärt mig förakta det blinda raseri som drev mig till en början. Och slutsatsen då?

Nu sitter de där. Piratpartiet i EU som ett enfrågeparti med sin enda hjärtefråga. Jag är tacksam att SVT inte bröt sändningarna innan Rick Falkvinge anlände till tevehuset. Att de lät kamerorna rulla trots att sändningen tagit slut i tablån. Annars hade det ju ännu en gång funnits en anledning att peka mot någon märklig variant av diskriminering. Jag är tacksam för detta och det stör mig lite också. Tacksam? Är jag rädd för konsekvenser. Kanske. Men när en förtvivlad KG Bergström försöker ställa frågor till Rick men bara får meningslösheter till svar, exakt samma svar en förtvivlad TV4 reporter fick tidigare under kvällen, känner jag hur min rädsla tar några steg tillbaka. Rick Falkvinge har ju inget verkligt att komma med. Jag tycker mig se det på honom - att han vet det själv. Och hur han finner det otroligt ironiskt att han kommit så här långt i politiken helt utan politik. Allt han gör är att säga emot, att retas, att göra annorlunda. Och då känner jag snarare en lättnad. Han är bara ett Fuck You- finger mot ett samhälle och en industri som kanske behöver ett sådant. Men han är inget annat än en varning. Och förhoppningsvis har denna varning fått sådant gehör att det faktiskt sker något i politiken, på nätet, i skiv- och filmindustrin så att denna man är onödig till riksdagsvalet. Jag hoppas det. Att de inte sjabblar bort detta för om det sker...

Jag tänker på min snart två och ett halvåriga son. Han försöker in i det sista trotsa allt. Nej! Jag vill inte! Du får inte! Jag tänker inte! Det är så utmattande och mina egna sammanbrott har hela tiden besvärat och förvärrat hela situationen. Och han har fått mig dit han ville, den lille. Så många gånger har jag slängt något i golvet och skrikit, eller smällt i en dörr eller barnsligt sagt; ”Näha, då går vi inte ut alls då!” Till slut nådde jag detta, och det mycket på grund av den debatt som pågått, att jag slutade att låta mig provoceras. Så fort jag släppte garden och istället gjorde det han egentligen var ute efter; såg honom, då hände det något.
   När han är som jävligast på ett sätt som gör ont in i märg och ben. Då tar jag ett andetag. Jag sätter mig ner och förklarar den sanning som alltid kommer vara; "Allan, vad du än säger till mig så älskar jag dig." Först blir han förvirrad. Han fattar inte varför jag inte blir arg och han tar i ännu mer; "Nej, du älskar inte mig, Mamma älskar mig." Jag försöker bibehålla mitt lugn och fortsätter med mitt kärleksbudskap. Och det fungerar faktiskt. Sakta men säkert har trotset mildrats. Man kväver inte trots med trots, inte motstånd med motstånd.

Nu förstår jag att väldigt många finner det väldigt provocerande att jag jämför Piratpartiet med en två och en halvåring. Men egentligen är det inte så tokigt. Jag vet att han älskar mig lika mycket som jag vet att det Piratpartiet faktiskt är – det är just trots. För när en man i direktsänd teve står och säger att; i vårt parti har vi medlemmar från alla politiska åskådningar; från radikalvänster kapitalister och får det att låta som en hållbar kombination. Och vill ha ett internet helt utan insyn - där pedofiler och andra idioter får härja fritt. Där inga medel finns att tillgå när det behövs. Och när jag läser på The Pirate Bay att man inte ska maila dom om man finner något otrevligt bland torrenterna utan bara se till och kommentera det positiva. Eller när på samma sida skriver att alla eventuella klagomål från upphovsrättspersoner och/eller lobbyorganisationer kommer göras till åtlöje och hängas ut på siten och återigen samtidigt påstå att de höjt en knyten näve för yttrandefrihet och integriteten. Det är ju lite skrattretande. Jag förstår varför Rick Falkvinge ler så belåtet för jag tänker jag att denna åskådning är ju inte på allvar. Folk har röstat på namnet. För att det var så enkelt. Piratpartiet = Internet. Precis som det betydligt mer genomtänkta Miljöpartiet = Miljö. Inga konstigheter liksom. Och så gick det ju bra. Man behöver inte läsa på eller sätta sig in och hade man gjort det så kanske man insett att man köpt grisen i säcken. Förhoppningsvis blir det tydligt inom en snar framtid. Förhoppningsvis får vi inte ett parti i riksdagen där kapitalister och radikalvänster går hand i hand och banar väg för "otrevliga" saker på internet, tystar oponionen med hot och låter allt annat rasa ihop omkring dem i ren trots och ignorans. Det låter inte så bra. Tycker jag.

_____________________________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om Rick Falkvinge, Piratpartiet, The Pirate Bay, EU-valet, barn
intressant.se