SÅ vadå? Ibland är man sån. Att man bara skriver utan att tänka. Utan stopp. Bara för att se var det leder. Bara för att man ju måste skriva något varje dag och varje dag är dessvärre varje dag.
    Tiden är knapp. Om fem minuter måste jag blada. Jag ska vara någonstans. Kommer detta inläggg finna en mening på fem minuter? Antagligen inte. Men kanske det dövar stressen ikväll när Allan somnat - tillslut - och den där stunden uppstår. Stunden när man kan vara vuxen och kärleksfull. Stunden då jag vanligtvis tänker; men fan, jag har ju inte bloggat idag? Vad ska Fia, Malin, Sassa och Ullisar säga? Och så bankar det dåliga samvetet på och säger hej hej och man tvingas till datorn och skriver plikttroget trots att man bara borde ta det lugnt. Och andas. Nu kan jag det . Idag har jag bloggat!


______________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om ingenting