Så där sitter vi alltså i soffan och degar och kollar Karlsson på Taket. Min son sitter naken och ska strax sätta på sig en pyjamas och hoppa i säng. Ja, så enklelt är det förstås inte.
   Hur som helst. Helt plötsligt utropar han - i ett  röstläge som antyder på att det som just hänt är det absolut häftigaste och mest häpnadsväckande han någonsin upplevt; UNDER SNOPPEN!!? MAMMA! PAPPA!? UNDER SNOPPEN?!!
   Han verkar just ha upptäckt sin pung. Den har liksom hängt där i två och ett halvt år men det var just i denna stund - då Karlsson På Taket säger "Det är en världslig sak, en bokhylla? Hälsa din mamma det" - det är precis då han upptäcker sitt bihang och han finner denna lilla påse ytterst fashinerande.
   Ja titta, säger vi, vad är det?
   Han sitter tyst en liten stund, verkar faktiskt ge det en riktig funderare. Klämmer, trycker, tänker och säger med en helt underbar självklarhet; Två små äpplen.

Det var bara det.