Försommarkvällens sorl letar sig uppför fasaden och in i vår lägenhet. Man hör tydligt att folk har trevligt där de sitter och mumlar från Söders många uteserveringar. Kvällen är ljummen. Det är lördag. Dagens dos av sol sticker i huden. Allan sover i sin säng. Vi sitter i soffan och snackar och dricker saft – utanför avslutar folk sina härliga stekar på Longhorn eller en riktigt god öl på OT. Jag tycker det är lagom att delta så här; lite på avstånd. Som trött småbarnsförälder är det perfekt och jag tänker; fan, vad det är mysigt att bo mitt i stan ändå.

Senare; Ett bröl hörs utanför. Någon ropar ESSSEEEEMMGUUUULLD! Jag vaknar och förstår inte vilket SM han syftar på. Innebandy? Softboll? Förvirring. Han skriker igen. Strilandet av piss mot husväggen. Ett annat bröl. Två hannar ryker ihop i gränden. Ilskna röster ekar. Svordomar studsar mellan väggarna; långa haranger av ofördelaktiga slangord på det kvinnliga könsorganet och så HOOOORAAAA förstås. En tjej gråter hysteriskt. Glas som går sönder. En polissiren drar igång i och en bil gasar förbi med skrikande däck bort mot Medborgarplatsen. En fotbollsramsa. Raj raj. Ytterligare hannar mopsar upp sig för att imponera på en hona. De skriker och sjunger och kräks – hon fnittrar förtjust. Glaskross igen. Skrik. Piss. Gråt. Högljudd diskussion som försvinner bort. Jag bjuds på ännu en fotbollsrelaterad visa. Det är omöjligt att utröna vilken spelare den handlar om för det är en sluddrig sångare som framför stycket – att den besjungna spelaren är homosexuell framgår dock tydligt och med eftertryck. En krossat hjärta skriker ut sin sorg – ”Hur kunde han!?” En förstående vän tröstar – ”Men, gumman…” Det tystnar i några minuter innan ett riktigt dunderbråk bryter ut på gatan. Flera personer inblandade. Mycket testosteron i omlopp. Höga klubbor. Ett billarm drar igång. Polissirener. Snabba fötter. Lugn. Nytt piss. Tomt prat. Gråt. Fniss. Ett billarm igen och någonstans i denna sommarnattskackafoni lyckas jag somna om. För det är inget upplopp jag hör – det är en smått uppvärmd lördagnatt.

Jag tar Allan i handen och går ut i söndagen. Vi ska köpa smör för vi ska baka chokladbollar. Allan är mycket uppspelt. Någon har pissat ordet ”fitta” på väggen mitt emot min port. En riktig prestation måste jag ändå medge. ”Vad står det?”, frågar Allan och jag skyndar på stegen. Det är helt öde. Inte en själ syns till fast klockan är efter nio. Längs trottoaren ligger sönderslagna flaskor och pisspölar och spyor. Jag hade inte blivit förvånad om en omkullvält, utbrunnen bil hade mött oss utanför O´learys men det gör det inte. Dock har jag svårt att skaka av mig känslan av att svininfluensan just utrotat mänskligheten. Hejhej- tanten sitter inkilad bakom kassan i affären så hon verkar ha överlevt i alla fall. Det var ju skönt. Vi hittar vårt smör och betalar. Det har börjat röra sig lite utanför. Fler överlevare. Världen verkar klarat sig den här helgen också.


______________________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om piss, män, sport, lördag, söndag, natt, bråk, poliser
intressant.se