Oj, oj, dålig stämning på bloggen. Ilskna röster. Jag var helt enkelt tvungen att undersöka och har nu läst mitt inlägg några gånger och finner inte att jag någonstans försöker mig på en analys av domen i sig – mer än min första åsikt (som mer var där för att sätta resterande text i perspektiv och skapa en spänning)  Det är heller inte min uppgift att göra analyser av domen det för den argumenteras för eller mot av mer sakkunniga i tusentals bloggar och artiklar. Om ni tvunget vill ha min personliga åsikt i saken har jag svårt att leverera. Även då jag är tydlig i min åsikt – att upphovsrätten bör respekteras -  vet jag inte om domen i sig är korrekt utdelad. Det är klart att TPB kan tolkas som en sight för laglig fildelning – motsatsen går inte att bevisa. Och ska vi då stämma hela internet och Google och allt det där? Jag sysslar inte med juridik så jag lämnar detta till dom som kan och hoppas att de gör ett bra jobb.

Nej, mitt inlägg var en lång sarkasm skapad ur en irritation. Det var en högst personlig tankegång framställd ur hjärtat. Något jag behövde få ur mig i stunden. Jag försökte påvisa att jag tyckte det var ironiskt att vi daltade så mycket med TPB- gänget. Att så pass mycket människor stod enade bakom dem när de – för vad jag vet – hade en del smuts i bagaget.
   Dessa påståenden har jag hämtat ur media – ur nyhetsrapporteringar på teve och artiklar ur tidningar. Jag har fastnat för det faktum att Carl Lundström, enligt DN, är öppet främlingsfientlig och detta tjatade jag på om och ironiserade kring. Då han ingår i den dom som fallit - som delaktig – så har jag har valt att tro på det. Precis som många andra säkert valt att tro på Peter Sunde när han hävdar i sina interna och hemredigerade ”presskonferanser” att han aldrig träffat Carl Lundström och att han inte har några som helst anknytningar till TPB. Carl Lundström alltså.
   Om man väljer att tro på det spåret är ju min text förstås väldigt provokativ – men om man tror att rätten dömt rätt - om så enbart i frågan att Carl Lundström är inblandad så ser jag inget fel i mitt sätt att beskriva det.
   Jag hävdar att TPB – oskyldiga eller inte – har råd att betala skadeståndet men då Peter Sunde har ju gjort klart att han aldrig kommer göra det – av ren princip verkar det som – så det spelar väl egentligen ingen roll hur stort detta belopp är.
      Jag hävdar min åsikt i att namnet The Pirate Bay för tankarna till en plats där pirater delar upp sitt byte och det måste jag ju få göra. Är det verkligen en så långsökt tanke? Oavsett namnets ursprung så landar mina tankar ändå där.
    Jag tänker inte ens förklara mig i mitt argument att jag tycker att musik är värt pengar. Jag orkar inte helt enkelt för jag tycker det är så uppenbart. Och jag tvekar inte på att det finns hundratals fiffiga argument med någon laglig prövad grund som bevisar motsatsen - det finns alltid kryphål i lagboken. Jag påstår inget annat än att jag personligen sätter ett värde på musik och önskar att andra också skulle göra det. Min snabbköpsliknelse var en  metafor i vilken jag försökte förklara en känsla – inte ett lagrum. Jag tyckte helt enkelt att det var lite roligt.

Jag har valt att ta bort vissa partier som jag själv fann svajande. Jag ursäktar mig för dessa klavertramp och kan bara försvara mig med att jag lät pennan jobba snabbare än tanken. Inga barnporrsanspelningar eller nazistpariskämt alltså.

Jag erkänner att jag personligen inte känner, har träffat eller vet särskilt mycket om de män som stått åtalade. Jag har bara skrivit en ironiskt text som uppstod i min hjärna medan jag satt i Björns Trädgård och frågade mig själv vad jag egentligen tänkte om Piratrörelsen – så här tyckte jag, visade sig, och det står jag för tills motsatsen är mig bevisad. Jag har läst om pedofil.nu, om B.S.S, om uttalanden som ”Upphovsrätten ska dö!” och jag har blivit upprörd och tyckt att detta kan jag inte sympatisera med. Jag har tyckt att det är ett stort hån och därav nästan ironiskt att så många människor blint sluter upp bakom det här gänget. Jag har tyckt detta och skrev om just det – inget annat.

Egentligen startades hela den här piratrörelsen under en tid då skivor var det enda alternativet och faktiskt var väldigt dyra - uppåt tvåhundra kronor för en skiva och man debatterade hur mycket artisten fick och av det och så vidare. Ett motstånd är mycket behövligt. Annars händer det ju inget. Man fastnar i ett vakuum liksom. Men nu har det ju hänt en hel del; de flesta skivor kan man finna för under hundralappen och en mängd lagliga alternativ finns; allt från Spotify till iTunes. Jag tycker att vågen har vänt åt rätt håll och hoppas på fortsatt utveckling. Jag vill inte sitta här och hurra för compact discen – den känns väl i nuläget lite meningslös. Dock hoppas jag på en annan utveckling – ett nytt tänk som gynnar alla parter. Dock anser jag att upphovsrättens död inte är svaret för det gynnar ingen i det långa loppet.

Det var allt.


______________________________________________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om ftp, carl lundström, piratpartiet, The Pirate Bay, dom, åtal, Peter Sunde
intressant.se