Hallå, våren?!
Tänker på våren som försvann för den är verkligen försvunnen. Den kom som en påminnelse och försvann med ett hånflin. Lämnade oss alla som fån med undanplockade vinterkläder och solglasögon i bröstfickan. ”SMHI; NU KOMMER VÅREN” kunde man läsa på löpsedlarna förra veckan och jag undrar varför jag trodde på det. Eller hoppades kanske är rätt ord. Alla hoppas väl på våren. Och trots att det var snöstorm igår, och snöslask idag, så ser jag folk på gatan iklädda bara munkjackor och jeans – som för att ge vintern fingret och säga; ”Fuck you, vintern. Vi tror inte på dig. Våren är ju här.”, trots att det är minusgrader och vitt på taket.
Jag har alltid på mig långkalsonger och två tjocktröjor på vintern. Jag hatar att frysa. Det är det värsta jag vet. Men när våren kom gjorde jag som alla andra – klädde av mig. Satt och lät vårsolen värma mitt ansikte och tina min kropp. Lämnade långkalsongerna hemma. Även då det var snöstorm igår. Då stod jag och väntade på bussen och frös som fan och hörde en tant skrocka till en man hon inte kände; ”Ja, du – vad hände med våren?” och mannen, som uppenbaligen var en sann pessimist, svarade surt; ”Men det är ju bara mars, vad tror du?”
Han har ju rätt. Det är ju bara mars. Vad fan tror vi? Men vi lär oss ju aldrig för vi går på samma nit varje år och blir oundvikligt förkylda. Själv badade jag ju utomhus i en snöstorm, och tog av mig långkalsongerna, och bytte till den randiga – tunnare – mössan. Och tog sjal istället för halsduk och lät rocken vara oknäppt och glömde lite nonchalant vantarna hemma. Och nu känner jag ett litet rivjärn i halsen, en svag tempraturhöjning i kroppen och en markant tillökning av snor och kråkor i näsan. Och jag förbannar min klumpighet för nästa vecka är det inspelning och det ska filmas utomhus – i skog och mark och på Barkaby flygfält och i ett infomail stod det att det tydligen var extraordinärt kallt på detta flygfält. Inget jag ser fram emot. Men vad kan jag göra? Vad kan man göra? Förbanna våren som aldrig kom!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om vår, våren, vintern, tjocktröjor, långkalsonger, vårsolen, SMHI, Mars, förkylning
Jag har alltid på mig långkalsonger och två tjocktröjor på vintern. Jag hatar att frysa. Det är det värsta jag vet. Men när våren kom gjorde jag som alla andra – klädde av mig. Satt och lät vårsolen värma mitt ansikte och tina min kropp. Lämnade långkalsongerna hemma. Även då det var snöstorm igår. Då stod jag och väntade på bussen och frös som fan och hörde en tant skrocka till en man hon inte kände; ”Ja, du – vad hände med våren?” och mannen, som uppenbaligen var en sann pessimist, svarade surt; ”Men det är ju bara mars, vad tror du?”
Han har ju rätt. Det är ju bara mars. Vad fan tror vi? Men vi lär oss ju aldrig för vi går på samma nit varje år och blir oundvikligt förkylda. Själv badade jag ju utomhus i en snöstorm, och tog av mig långkalsongerna, och bytte till den randiga – tunnare – mössan. Och tog sjal istället för halsduk och lät rocken vara oknäppt och glömde lite nonchalant vantarna hemma. Och nu känner jag ett litet rivjärn i halsen, en svag tempraturhöjning i kroppen och en markant tillökning av snor och kråkor i näsan. Och jag förbannar min klumpighet för nästa vecka är det inspelning och det ska filmas utomhus – i skog och mark och på Barkaby flygfält och i ett infomail stod det att det tydligen var extraordinärt kallt på detta flygfält. Inget jag ser fram emot. Men vad kan jag göra? Vad kan man göra? Förbanna våren som aldrig kom!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om vår, våren, vintern, tjocktröjor, långkalsonger, vårsolen, SMHI, Mars, förkylning
Kommentarer
Postat av: Linda
allt bra ikväll`?
Trackback
