Det är ju så härligt att ibland ta i lite - liksom slita och svettas och stå ute i skogen och lyfta tunga lådor. Och filma. Ja, det var så jag fick det förklarat för mig när det kom upp i bilen ut till set i morse. "Jag är filmarbetare", sa någon och en annan undrade vad en sådan gör "Tja, lyfter massa tunga lådor" Det är en sanning i det för filmlådor är alltid så jävla tunga. Gud, varför måste allt som har med film att göra väga så förbannat mycket. Egentligen är det nog inte innehållet i lådorna som väger mest utan själva lådorna. Otympliga, stora metalllådor med spetsiga hörn och handtag som alltid skär in i handflatan. Man blir mörbultad lägst benen när lådan börjar vobbla och skyndar fram i någon slags styltgång innan man blodig tappar greppet. Nej då, det är inte riktigt så illa. Men nästan. Och sedan kan man aldrig hitta en lättillgänglig plats att filma på utan den ska alltid ligga längst upp på en kulle över en knädjup älv i lera och dy och glashala klippor och Kalle; tappa inte den där lådan den är värdefull! Hela produktionen hänger på den där lådan du just nu bär på.

Jag filmar den här veckan. Reklamfilm - och jag tänker på er mina kära läsare. Jag tänker och tänker på allt det där fina jag ska skriva när den här veckan är över för den tar ju slut redan imorgon. Då har jag hunnit med både det ena och det andra. Jag har varit med beväpnade vakter vid en gränsstation i Azerbadjan (fast inte på riktigt). Jag har varit med skäggiga motorcykelknuttar i en klubblokal i Barkaby. Jag har varit i ett slott. Jag har varit i en skog. Jag har varit. För det är ju så härligt att då ta i lite - liksom slita och svettas och stå ute i skogen och lyfta tunga lådor. Och filma.

Man är så manlig och värkande när man kommer hem mitt i natten med sju lager arbetsläder. Fleece och vindbyxor som en annan knegare och så ropar man; Hooooney, I´m home! Fast det gör man ju inte utan man är knäpptyst för att alla sover och så klär man av sig alla lager kläder och smyger in i sovrummet och där ligger dom och sover; Lisa och Allan. Så sött. Lugna andetag som gör en varm i hjärtat och jag sitter länge och bara ser dom och tänker att äntligen... äntligen är jag hemma igen.

----------------------------------------------------------------------------

Läs även andra bloggares åsikter om filminspelning, reklamfilm, tunga lådor, barkaby, knegare