Medan han sover

Jag vabbar idag. Och har haft en väldigt skön, lugn konfliktfri dag. Trots att vi varit inne hela dagen och inte gjort ett jota har Allan varit på gott humör. Det är skönt. Och nu sover han trött på en alldeles för stor kudde.
   När sonen sover, då öppnar sig möjligheter. Och det finns ju så mycket att göra. Jag skulle till exempel kunna skicka iväg en faktura. Eller fylla diskmaskinen, den är bra. Jag skulle kunna brygga mig en riktig god kopp kaffe och lösa en sudoku - det är min nya grej - sudoku. Eller plocka upp alla leksaker, sortera mina skivor i bokstavsordning igen för jag är en sån som vill ha saker sorterat; böcker, skivor, filmer - chop, chop, chop. Jag vet inte varför det är så viktigt men det är det. Kanske kommer det från min pappa för han är likadan och vi skäms inte för det. Men med en tvååring i närheten är bokstavsordning inget alternativ, för han kan inte alfabetet. Han säger A, K, J, B, R, Q, S, V, A, A - och det blir sån oreda. Då skulle man kunna köra med en färgskalesortering då, tänker då nu förstås, men nej. Det känns som om färgerna inte sitter heller. Vad är det här för färg?, frågar man undervisande och håller upp något rött framför Allan. Rött, säger han stolt. Bra, och det här (något grönt)? Gult, säger han självsäkert. Hmm... Det här då (blått)? Grönt, säger han fast lite frågande. Man håller  upp det röda igen, samma pryl. Men den här vet du ju, Allan? Grönt, säger han glatt och går därifrån.
   Oj, vad han hostar nu.
   När Allan sover skulle man kunna vecka pannan över balansräkningen för min firma som ligger framför mig på bordet. Men den säger mig ingenting. Jag förstår den bara inte. Det är som att titta på ett papper med kinesiska tecken - eller rymdskrift eller något. Balansräkning är för mig som alfabetet och färgerna är för min son - en enda röra.
   När han sover skulle jag kunna skriva på den bok som inte finns eller skriva en fin sång eller något - planera en film. Vad jag verkligen borde göra - det är att sova för jag kommer vara helt slut långt innan denna dag är slut. Det är ren fakta. Jag jobbade nämligen igår. Gick upp 06.00 och kom hem 23.30, varvade ner till 01.00. Men det var en kul film vi gjorde och jag fick äran att jobba med Ara Abrahamian - fan, vilken hjälte han är egentligen? Liksom väldigt snäll mot de snälla men hård mot dom hårda. En som säger till när något är fel, en som vet var skåpet ska stå. Jag önskar jag vore sån ibland. Det har funnits så många tillfällen i livet då man borde slagit näven i bordet istället för att böja sig framåt och dra ner byxorna. Så många tillfällen då man borde lämnat tillbaka medaljen och gett folk fingret... Men det ska vi inte älta i nu, nu sover ju Allan och tiden är knapp.
   Undrar vad Ara Abrahamian gör när barnen sover?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Bloggtoppen.se Denna blogg är listad bland Sveriges bästa bloggar



RSS 2.0