Det blir aldrig som man tänkt sig.

Jag var lite risig igår. Inte tillräckligt för att det skulle vara synd om mig men ändå risig och jag tänkta att jag nog skulle ta ledigt idag. Rå om mig själv, titta på teve, göra ingenting alls hela dagen liksom. Såna dagar har man för få av. Jag såg framför mig hur jag vinkade av flickvännen när hon gick till jobbet, lämnade lillkillen på dagis. Sen gick hem, poppade lite popcorn, tog med täcket till soffan och såg på Chuck Norris, eller Dr. Phil, eller Montel eller vad det nu är som går på teve om dagarna nu för tiden. Ah, underbart. Vilket livsnjuteri! Sådant kan man bara göra som förälder när man är ensam hemma. Är lillkillen där faller det sig naturligt att popcornen stannar i skåpet, att Chuck Norris byts ut mot Fem Myror. Är vi hemma allihopa har man alltid känslan av att men inte kan ligga och slappa för man har ett gemensamt ansvar. Så är det ju. Även om vi unnar varandra stunder att njuta på infinner sig inte njutningen riktigt och så inträffar något oväntat och man blir illa tvungen att rycka in. Men helt ensam... Helt allena tills klockan slår fyra. Ack, så underbart. För risig för att jobba men frisk nog att vara uppe och softa. Bara sitta still, teven strålar, lösa ett par sudokus, läsa en bok - när gjorde man det senast?
   Nu blev det ju förstås inte så. Lillkillen vaknade med feber - 38,9, och min goda flickvän stannade hemma från jobbet då jag inte kunde garantera hur jag skulle må. Så vi blev tre hemma. Och teven är avstängd. Jag medger att jag är besviken men vad fan... sånt är livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Bloggtoppen.se Denna blogg är listad bland Sveriges bästa bloggar



RSS 2.0