Jag är lite sent igång här. Hade ju lovat en första text redan 10.00 och nu är hon närmre 11.00. Men det är en mindre strid att komma iväg varje morgon. Eller egentligen är det väl inte det. Det är bara en själv som är stressad och ens barn som inte är det. Han är väldigt lugn. Så lugn att jag misstänker att han kör lite med mig. Lite bara.
   Han sitter liksom och leker med frukosten till klockan nio och då ska vi ju vara på dagis. Jag säger att nu förstår du lille vän, nu måste vi kila. Han får plötsligt en väldig aptit - äter sin macka så där lagom snabbt och vill ha yoghurt och banan efter. Och juice- inte mjölk. Juice. Och jag tänker att om nu gossen äntligen äter så kan jag ju inte vägra honom det bara för att jag är stressad. Stressad till vadå? Bloggrallyt? Äsh, han äter i lugnan ro. Bollibompa tar slut på teven - eller jag låtsas det och stänger av för att få lite fokus på maten. Allan tuggar väldigt bra. Jag bestämmer mig för att hoppa över tandborstning. 09.30 börjar jag bli lite otålig. Nu måste vi faktiskt gå, säger jag man Allan svara lugnt att han bara ska dricka upp juicen  först. Sakta, sakta klunkar han i sig drycken. Oj, säger han, oj jag spillde!
   Ja, ni fattar. Han vet precis och han drar ut på det in i det sista och sen ska vi ju bara klä på oss också...